I morgon
Försöker fundera på vad jag ska ha på mig i morgon.
Hur orkar man tänka på hur man ser ut i morgon?
Hur orkar vi ens ta oss igenom dagen i morgon?
Jag saknar dig mormor Doris, det finns ingen i hela världen som du....
Idag är ingen vanlig dag...
Tänk att våran lilla kille redan fyller 5 år! Vi firade ju som sagt lite i förskott igår kväll och i paketen låg Ben 10 lego, sparkcykel med Ben 10 (vad annars :) och lite ritblock, pennor och pyssel.
På eftermiddagen kommer barnens mormor och mostrar och kalasar.
Jag är fortfarande hemma med en sjuk Frida. Lika sjuk som igår typ, far runt som en duracell kanin och är allmänt rastlös. Hoppas på att magen är bättre idag så kan hon nog gå på förskolan i morgon.
Låter som det är dags för en liten nap för fröken nu.
100927
Wille hade bestämt att han skulle vara på förskolan idag efter att ha varit hemma några dagar. När vi kom dit så stannade han i hallen och sa - eller mamma, ville jag verkligen vara här idag? Sen ändrade han sig igen och kom på att det är ju ganska kul med all uppmärksamhet och alla frågor om sitt bandage :)
Jag har hunnit med att röja undan, dammsuga och tvättat lite. När Lillskruttan vaknar ska vi ta en promenad och sen handla lite till kvällen. Passar på att fira Willes 5 årsdag en dag tidigare då pappan i huset ska åka till Östersund med jobbet och kommer vara borta i morgon när den riktiga födelsedagen är.
Nu ska jag hoppa in i duschen innan hon vaknar!
Tung tid
Det är mycket som händer hela tiden nu, mest jobbiga men även ett glädjande besked också.
Min älskade mormor Doris somnade in den 15/9, otroligt jobbigt och ofattbart... Förstår inte hur någonting ska kunna bli detsamma igen eller hur vi ska kunna orka igenom begravningen..
I onsdags hände det som nog är varje förälders mardröm. Jag fick ett samtal från förskolan av en nästintill hysterisk förskolefröken som skrek - Skynda dig hit, Wille har gjort sig illa. Det ser illa ut och han måste till akuten- Hela jag skakade när jag lade på och skyndade mig till förskolan. Wille och en annan kille hade lekt med tegelstenar (!!) på gården och den ena killen skulle krossa sönder stenar och Wille fick sin hand under tegelstenen. Wille var vit som ett lakan när jag kom dit, antagligen chockad för han varken grät eller visade nån reaktion på att han hade ont men fröknarna berättade att det såg fult ut såret och att det blödde väldigt mycket. Så vi åkte till barnakuten där flera läkare tittade på handen, vi skickades till röntgen pga att fingret var så svullet och dom misstänkte en blödning. Röntgen visade ingenting som tur var. Sen började dom misstänka att leden i fingret var skadad och då vågade dom inte göra något på akuten utan handkirurgen skulle kolla på det. I 8 (!!!!) timmar var vi på barnakuten, in och ut till läkare, bort till en annan avdelning, vänta, vänta och åter vänta. Hela tiden blödde såret och svällde mer och mer. Wille var såå duktig, inge gnäll eller grin utan bara lekte snällt. Han fick heller inte äta något utifall dom skulle operera fingret under kvällen så han var förmodligen jättehungrig också. Tills lut så bestämde dom sig för att sy ialla fall och det var en pers kan jag säga. Trots lugnande och emla så skrek han så hjärtskärande när dom gav han sprutor med bedövning och under tiden dom sydde, vilket tog lite mer än 1 timme. 4 cm långt och väldigt djupt var såret och satt väldigt illa till mellan fingrarna och längs med pekfingret. Läkarna sa på en gång efter dom sytt att det inte blev bra eftersom det var så svårt att sy mellan fingrarna på en sån liten hand.
Vi fick iallafall komma till handkirurgen direkt på morgonen dagen efter för att ev göra om hela proceduren under narkos. Som tur var så tyckte dom att det såg ok ut och inte kunde göras snyggare där heller. Läkaren påpekade även att det är svårt att få det snyggt sytt när man väntat så många timmar efter olyckan för såret sväller!? Vi som faktiskt kom upp 30 min efter det hänt! Inte vårat fel att vi fick vänta. Kände att ett snorkigt svar låg nära till hands men orkade inte, både jag och Wille var helt slut efter det intensiva dygnet.
Allt slutade som tur var bra men fy vilken mardröm att se sitt barn ha så ont, jag hoppas jag slipper uppleva det igen.
Nu ska jag och Wille mysa i soffan innan vi går till biblioteket.
Hösttecken
Bilder tagna igår på min morgonpromenad.
Helgen som gick spenderades på jobbet mellan 9-21 (!) Mindre kul men pengarna måste in.
I hade fullt upp med fotbollsmatcher, basket träning + föräldramöte och allt vad det innebär att vara själv hemma med 3 (rastlösa) barn. Som om det inte vore nog med det så blev Frida åksjuk och kaskadspydde i våran bil i söndags efter dom skjutsat mig till jobbet, ingen risk att man har för mycket fritid här hemma inte.
Världens finaste familj <3
Ännu
ett sommarlov gick förbi i rasande fart.
Wille och Frida är tillbaka på förskolan igen, Wille gör sitt sista år nu innan det är dags för sexårs! Felicia har börjat i 3an, min fina duktiga tjej. Sommaren var bra med en massa äventyr, även en liten utflykt blir ett äventyr när man har 3 små med sig :) Hösten smyger sig på och jag gillar det! Nu vill jag bara må bra och njuta av soliga, kyliga höstdagar. Just nu känner jag mig konstant trött och gråter mest hela tiden känns det som. Tog ett beslut som kändes så rätt just då men som ändå känns så otroligt ledsamt när jag tänker på det. Men det blir bättre va?
Jag älskar er så det gör ont mina fina....
