Samma visa varje år
Är så less på pollen så jag kan spy!!
Samma sak varje år, mitt psyke blir helt fucked up. Trött, grinig, satans huvudvärk och ögonen som bara sticker! Inte lätt att bita ihop när det känns som om kroppen är helt ur funktion. Skulle behöva sova en stund för att orka med eftermiddagen men lillan känner nog det på sig så hon bara tokvägrar sova. Amningen strular nu också, hon blir inte nöjd med det som kommer och hon vägrar flaskan. Har fått i henne 20 ml ur flaskan sen vägrade hon igen.
Igår när jag kom till skolan så möttes jag av en gråtandes Felicia :( En kille i klassen hade varit riktigt taskig mot henne, vill inte ta upp här vad han sagt till henne men både jag och hennes fröken är överens om att det gick för långt. Och det gör såå ont i mig att se henne ledsen. Jag är en hönsmamma, det vet jag, men det händer så mycket otäcka saker hela tiden. Först blev den lilla killen påkörd av en bil på våran parkering, sen pojken på dagis som blev glömd på bussen. Sen har vi den otäcka karln som åker runt i en falskreggad bil och går in på dagis lite varstans här i stan. Jag är livrädd att det ska hända mina barn något. Ska jag låta barnen vara ute och leka själva? Ska dom få följa med på utflykter och skolresor? För min del skulle jag svara nej på allt men hur kul är det för barnen?? Det är rent ut sagt skitjobbigt att gå och oroa sig för saker hela tiden.
Just nu känner jag mig slut i både huvudet och kroppen och jag önskar att jag hade någon som kunde avlasta mig lite med barnen ett tag så jag kan ladda om....
Samma sak varje år, mitt psyke blir helt fucked up. Trött, grinig, satans huvudvärk och ögonen som bara sticker! Inte lätt att bita ihop när det känns som om kroppen är helt ur funktion. Skulle behöva sova en stund för att orka med eftermiddagen men lillan känner nog det på sig så hon bara tokvägrar sova. Amningen strular nu också, hon blir inte nöjd med det som kommer och hon vägrar flaskan. Har fått i henne 20 ml ur flaskan sen vägrade hon igen.
Igår när jag kom till skolan så möttes jag av en gråtandes Felicia :( En kille i klassen hade varit riktigt taskig mot henne, vill inte ta upp här vad han sagt till henne men både jag och hennes fröken är överens om att det gick för långt. Och det gör såå ont i mig att se henne ledsen. Jag är en hönsmamma, det vet jag, men det händer så mycket otäcka saker hela tiden. Först blev den lilla killen påkörd av en bil på våran parkering, sen pojken på dagis som blev glömd på bussen. Sen har vi den otäcka karln som åker runt i en falskreggad bil och går in på dagis lite varstans här i stan. Jag är livrädd att det ska hända mina barn något. Ska jag låta barnen vara ute och leka själva? Ska dom få följa med på utflykter och skolresor? För min del skulle jag svara nej på allt men hur kul är det för barnen?? Det är rent ut sagt skitjobbigt att gå och oroa sig för saker hela tiden.
Just nu känner jag mig slut i både huvudet och kroppen och jag önskar att jag hade någon som kunde avlasta mig lite med barnen ett tag så jag kan ladda om....
Kommentarer
Trackback
